Bacon – so long, and thanks for all the fat!

Bacon, denna livets krydda, ingrediensernas ingrediens, charkuteriernas magnum opus; jag kommer sakna dig. Sakna din sälta. Sakna dina fettpärlor som likt miljoner tårar ur Persepolis kvinnors smargdgröna ögon flyter över tallrikens emaljerade yta – friktionslöst, utan riktning och mening. Sakna våra morgonstunder, våra kvällstunder. Sakna smakupplevelser som inte hör denna världen till. Sakna dig likt Penelope saknade Odysseus, likt Jong-il saknade sin måttfullhet.

Idag gör jag upp med baconet, mano e bacon. “Vadan detta?” utbrister ni säkert, kära läsare, kanske sätter ni rakt av morgonkaffet i vrångstrupen och får en mindre myrdiokardiell infarkt. Jo, såhär förhåller det sig; bacon har blivit mainstream. Var mans egendom.

Denna köttprodukt som tidigare varit förunnad den gastronomiska eliten, crème de la crème, har nu tillfallit bloggpöbeln. Var och varannan navelskådande författare av pueril smörja i digital form har nu tagit just bacon till just sitt hjärta. I spaltmeter efter spaltmeter har denna fettrika guldklimp till livsmedel reducerats till ett hipsterattribut.

Därför säger jag idag au revóir till Mr. Bacon. Framöver är det valspäck som gäller, åtminstone tills även denna, havets motsvarighet till bacon, blivit offrat på hipsterns KRAV- och rättvisemärkta altare, byggt i bästa smygironisk-rokokostil.

Bacon är dött, länge leve valspäck!

Comments

4 replies

  1. Detta manifest har givit mitt liv en ny riktning. Äntligen har jag, liksom författaren, kunnat slita mig ur kollektivismens bojor, ta ett bestämt kliv ut ur det av inskränkthet, ängslan och fårskocksmentalitet anfrätta hipsterledet för att istället se upp mot himlen och i extas utbrista: leve det köttfria späcket!

  2. J’accuse!

    Nu för det ta mig fan vara nog. En utmärkt baconblogg har dött ut och detta på grund av skribentens till individualitet förklädda konformitet (ja, förkastandet av populäriserade fenomen är inget annat än en tydlig inordning i de populärkulturella strukturer som härskar i vårt samhälle). Den boll som nu satts i rullning torde bli svår att stoppa. Baconbloggare världen över kommer efter detta ödesdigra stimulus att ge upp sitt värv, det kan till och med finnas fog för att tala om en baconbloggdöd. Jag ålägger härmed skribenten uppgiften att stå upp för det fria tänkandet och skapandet och vårt lands försörjning av animaliskt fett, detta medelst ett omedlebart återupptagande av det arbete som tidigare skänkt baconätare världen över livsnödvändig variation och inspiration. Underlåter skribenten att utföra sin moraliska plikt kommer hen dömas hårt av eftervärlden. Kom ihåg var ni hörde det först.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *